Lucas 2

¹ Och det hände vid den tiden att från kejsar Augustus utgick ett påbud att hela världen skulle skattskrivas.

² Detta var den första skattskrivningen, och den hölls när Kvirinius var landshövding över Syrien.

³ Alla gav sig då i väg för att skattskriva sig, var och en till sin stad.

⁴ Så for också Josef från staden Nasaret i Galileen upp till Judeen, till Davids stad som heter Betlehem, eftersom han var av Davids hus och släkt. Han for dit

⁵ för att skattskriva sig tillsammans med Maria, sin trolovade, som var havande.

⁶ När de befann sig där var tiden inne då hon skulle föda.

⁷ Och hon födde sin förstfödde son och lindade honom och lade honom i en krubba, eftersom de inte fick plats i härbärget.

⁸ I samma trakt uppehöll sig några herdar, som låg ute och vaktade sin hjord om natten.

⁹ Då stod en Herrens ängel framför dem och Herrens härlighet lyste omkring dem, och de blev mycket förskräckta.

¹⁰ Men ängeln sade: "Var inte förskräckta! Se, jag bär bud till er om en stor glädje för hela folket.

¹¹ Ty i dag har en Frälsare blivit född åt er i Davids stad, och han är Messias, Herren.

¹² Och detta är tecknet: Ni skall finna ett nyfött barn som är lindat och ligger i en krubba."

¹³ Och plötsligt var där tillsammans med ängeln en stor himmelsk här som prisade Gud:

¹⁴ "Ära vare Gud i höjdenoch frid på jorden,till människor hans välbehag."

¹⁵ När änglarna hade farit upp till himlen, sade herdarna till varandra: "Låt oss nu gå till Betlehem och se det som har hänt och som Herren har låtit oss få veta."

¹⁶ De skyndade i väg och fann Maria och Josef och barnet som låg i krubban.

¹⁷ Och när de hade sett det, berättade de vad som hade sagts till dem om detta barn.

¹⁸ Alla som hörde det förundrade sig över vad herdarna berättade för dem.

¹⁹ Men Maria bevarade och begrundade allt detta i sitt hjärta.

²⁰ Och herdarna vände tillbaka och prisade och lovade Gud för allt som de hade hört och sett, alldeles som det hade blivit sagt till dem.

²¹ När åtta dagar hade gått och barnet skulle omskäras, fick han namnet Jesus, det namn som ängeln hade gett honom innan han blev avlad i sin mors liv.

²² När tiden för deras rening var förbi, den som var föreskriven i Mose lag, förde de honom upp till Jerusalem för att bära fram honom inför Herren,

²³ som det var befallt i Herrens lag: Varje förstfödd son som öppnar moderlivet skall räknas som helgad åt Herren.

²⁴ De skulle även offra ett par turturduvor eller två unga duvor, enligt Herrens lag.

²⁵ På den tiden fanns i Jerusalem en man som hette Simeon. Han var rättfärdig och gudfruktig och väntade på Israels tröst, och den helige Ande var över honom.

²⁶ Och av den helige Ande hade han fått den uppenbarelsen att han inte skulle se döden, förrän han hade sett Herrens Smorde.

²⁷ Ledd av Anden kom han till templet, och när föräldrarna bar in barnet Jesus för att göra med honom som det var sed enligt lagen,

²⁸ tog han honom i sina armar och prisade Gud och sade:

²⁹ "Herre, nu låter du din tjänare sluta sina dagar i frid,så som du har lovat.

³⁰ Ty mina ögon har settdin frälsning,

³¹ som du har berett att skådasav alla folk,

³² ett ljus som skall uppenbarasför hedningarnaoch en härlighetför ditt folk Israel."

³³ Hans far och mor förundrade sig över det som sades om honom.

³⁴ Och Simeon välsignade dem och sade till hans mor Maria: "Se, denne är satt till fall och upprättelse för många i Israel och till ett tecken som blir motsagt.

³⁵ Ja, också genom din själ skall det gå ett svärd. Så skall det bli uppenbarat vad många människor tänker i sina hjärtan."

³⁶ Där fanns också en profetissa, Hanna, Fanuels dotter, av Asers stam. Hon hade kommit upp i hög ålder. I sju år hade hon levt med sin man från den tid hon var jungfru,

³⁷ och hon var nu änka, åttiofyra år gammal. Hon lämnade aldrig templet utan tjänade Gud med fastor och böner natt och dag.

³⁸ Just i den stunden kom hon fram och prisade Gud och talade om honom för alla dem som väntade på Jerusalems frälsning.

³⁹ Sedan de hade fullgjort allt som var föreskrivet i Herrens lag, vände de tillbaka till sin hemstad Nasaret i Galileen.

⁴⁰ Och pojken växte till och fylldes av kraft och vishet, och Guds välbehag vilade över honom.

⁴¹ Hans föräldrar gick varje år vid påskhögtiden upp till Jerusalem.

⁴² När Jesus var tolv år gick de som vanligt upp till högtiden.

⁴³ Då festdagarna var över och de vände hem, stannade pojken Jesus kvar i Jerusalem, utan att hans föräldrar visste om det.

⁴⁴ De trodde att han var med i ressällskapet och gick en hel dag innan de började söka efter honom bland släktingar och bekanta.

⁴⁵ När de inte fann honom, vände de tillbaka till Jerusalem och letade efter honom.

⁴⁶ Efter tre dagar fann de honom i templet, där han satt mitt ibland lärarna och lyssnade på dem och frågade dem.

⁴⁷ Och alla som hörde honom häpnade över hans förståndiga svar.

⁴⁸ När föräldrarna fick se honom blev de bestörta, och hans mor sade till honom: "Mitt barn, varför har du gjort så här mot oss? Din far och jag har varit oroliga och letat efter dig."

⁴⁹ Då sade han till dem: "Varför har ni letat efter mig? Visste ni inte att jag måste ägna mig åt det som tillhör min Fader?"

⁵⁰ Men de förstod inte vad han sade till dem.

⁵¹ Sedan följde han med dem ner till Nasaret, och han var alltid lydig mot dem. Hans mor bevarade allt detta i sitt hjärta.

⁵² Och Jesus växte till i vishet, i ålder och välbehag inför Gud och människor.