Oséias 7

¹ När jag vill hela Israel,då avslöjas Efraims missgärningoch Samariens ondska.Ty de handlar svekfullt,tjuvar gör inbrottoch rövarskaror plundrar på vägarna.

² I sina hjärtan tänker de inte påatt jag kommer ihåg all deras ondska.De är nu omgivna av sina egna gärningar,som är inför mitt ansikte.

³ Med sin ondska gläder de kungenoch med sina lögner furstarna.

⁴ Alla är de äktenskapsbrytare.De liknar en ugn, som bagaren värmt upp.När han har knådat degen upphör han att elda,till dess att degen har jäst.

⁵ På vår kungs dag drack sig furstarna febersjuka av vin,själv räckte han smädarna handen.

⁶ Ty de kommer honom nära.Deras hjärtan är som en ugnnär de ligger i försåt.Hela natten sover deras bagare,men på morgonen brinner han som en flammande eld.

⁷ Alla är de heta som en ugnoch de förtär sina domare.Alla deras kungar har fallit,ingen bland dem åkallar mig.

⁸ Efraim blandar sig med andra folk.Han är som en kakasom inte har vänts.

⁹ Främlingar har förtärt hans kraft,men han förstår det inte.Trots att han har fått grått hår,märker han det inte.

¹⁰ Israels stolthet vittnar emot honom.De vänder inte om till Herren, sin Gud,och söker inte hans hjälp trots allt detta.

¹¹ Efraim har blivit som en dum duva utan förstånd.De kallar på Egypten,till Assur går de.

¹² Men när de gårkastar jag ut mitt nät över dem,som om de var fåglar under himlenskall jag dra ner dem.Jag skall straffa dem,så som det är kungjort i deras församling.

¹³ Ve över dem,ty de har flytt bort från mig!Fördärv över dem,ty de har avfallit från mig!Jag ville friköpa dem,men de har talat lögnaktigt mot mig.

¹⁴ De ropar inte till mig av hjärtat,utan klagar på sina bäddar.De oroar sig för sin säd och sitt vin,men de vänder sig bort från mig.

¹⁵ Det var jag som undervisade democh stärkte deras armar,men de har ont i sinnet mot mig.

¹⁶ De vänder om,men inte till den som är därovan.De är lika en båge som sviktar.Deras furstar skall falla genom svärd,därför att deras tungor är så hätska.Detta skall bli dem till håni Egyptens land.