Lamentações 4

¹ Hur har inte guldetmist sin glans,det ädlaste guld förvandlats!Heliga ädelstenar ligger utkastadei varje gathörn.

² Sions ädlaste söner,som liknade fint guld,hur räknas de inte nu som lerkärl,verk av krukmakarhänder.

³ Till och med schakalerna räcker spenarna åt sina ungarför att ge dem di,men dottern mitt folk har blivit grym,som strutsen i öknen.

⁴ Dibarnets tunga fastnarav törst i gommen.Små barn ber om bröd,men ingen ger dem något.

⁵ De som förr åt läckerhetertynar bort på gatorna.De som växte upp i purpurmåste ligga i dyn.

⁶ Missgärningen hos dottern mitt folkär större än Sodoms synd.Det omstörtades på ett ögonblick,utan att människohänder rörde vid det.

⁷ Hennes furstar var mer glänsande än snö,de var vitare än mjölk,deras hy var rödare än korall,deras utseende var likt safirens.

⁸ Nu har deras ansikten blivit mörkare än sot,man känner inte igen dem på gatorna.Deras hud sitter fastklibbad vid benen,den har blivit torr som trä.

⁹ Lyckligare var de som dödades med svärdän de som nu dör av hunger,de som tynar bort under plågaav brist på markens frukter.

¹⁰ Med egna händer har ömsinta mödrar kokat sina barnför att ha dem till födavid dottern mitt folks undergång.

¹¹ Herren har givit fritt utlopp åt sin förbittring,han har utgjutit sin brinnande vrede.I Sion har han tänt en eldsom förtärt dess grundvalar.

¹² Ingen kung på jorden skulle ha trott det,ingen som bor i världen,att någon ovän eller fiendeskulle komma ingenom Jerusalems portar.

¹³ Det har skett för hennes profeters synderoch hennes prästers missgärningar,därför att de där inneutgöt rättfärdigas blod.

¹⁴ Som blinda irrar de omkring på gatorna,fläckade av blod,så att ingen vågar komma näraderas kläder.

¹⁵ "Ur vägen! Oren!" ropar man till dem."Ur vägen! Ur vägen! Rör dem inte!"De flyr, ja, de irrar omkring.Bland hednafolken säger man:"Här kan de inte längre bo."

¹⁶ Herren själv har skingrat dem,han vill inte mer ta sig an dem.Mot prästerna visas ingen aktning,mot de äldre inget förbarmande.

¹⁷ Våra ögon sviker ossnär vi förgäves söker hjälp.Vi har spanat och spanatefter ett folk som ändå inte kan rädda oss.

¹⁸ Man lurar på våra steg,så att vi inte vågar gå på våra gator.Vårt slut är nära, våra dagar är ute, ja, vårt slut har kommit.

¹⁹ Våra förföljare var snabbareän himlens örnar.På bergen jagade de oss,i öknen låg de på lur för oss.

²⁰ Vår livsande, Herrens smorde,blev fångad i deras fallgropar.Om honom sade vi:"I hans skugga skall vi leva bland hednafolken."

²¹ Fröjda dig och var glad, du dotter Edom,du som bor i landet Us.Också till dig skall bägaren komma,du skall bli drucken och ligga naken.

²² Straffet för din missgärning har nått sitt slut, du dotter Sion.Han skall inte mer föra dig bort i fångenskap.Men din missgärning, du dotter Edom, skall han straffa,han skall avslöja dina synder.